Grabbar

Här i betydelsen storstadsboende män i åldern 40-50 med hög inkomst och jargong, är i det moderna Sverige det minst korrekta man kan tänka sig. Inget verkar vara mer föraktfullt än en fyrtiofemårig högavlönad man med chefsposition. Är man dessutom golfare och ser affärsmoral som viktigare än moral i äktenskap är man riktigt illa ute. Då det ännu inte vuxit fram någon intressegrupp som kan skydda de utsatta grabbarna så får gruppen överleva bäst de kan. Vi pratar nu om en grupp som är duktiga på att leva, men mindre duktiga på att överleva.

Visst har grabbarna noterat att det mesta de trivs med anses som omoraliskt, allt från att ha städhjälp och ha älskarinnor till passionen att njuta av god mat på krogen. Att grabbarna står för merparten av statens inkomster i form av skatter räknas inte heller som en fördel, i alla fall inte på Aftonbladets ledarsida. Där har även grabbarna i Sossarna det svårt.

Att många grabbar är duktiga på att både anställa och befodra tjejer och samtidigt lever efter devisen "Never dip your pen in company inc" beror inte heller på att de är tvingade av någon jämställdhetsdevis, detta är helt enkelt för att tjejerna i 8 fall av 10 gör ett bättre jobb än killarna.

Att grabbarna är engagerade pappor, inte kan tänka sig att slå en kvinna och har sett till att man inte behöver bråka om marktjänsten räcker inte heller.  Alla män verkar uppenbarligen kollektivt skyldiga till att försumma sina barn, misshandla sin hustru och begå våldtäkter. Därför får grabbarna helt enkelt acceptera att alla medelålders män utan rättegång funnits skyldiga till allt ont i världen.

Ovan är fritt efter Dan Persson och hans bok "Att dö lycklig". Och vet ni? Jag håller med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0